Ett land i kris..
Aldrig mer en vinter i Grekland var det första jag tänkte när jag öppnade dörren och promenerade till skolan i dag..Iskyla och blåst var på menyn.
Var finns egentligen hoppet för Grekland? Människor man träffar vill bara här ifrån om än motvilligt. Affärer slår igen och dess lokaler gapar sedan tomma och ödsligt mot oss. Människor fryser, svälter och blickar tomt mot framtiden. ..
Sen finns det en annan sida.. kanske den jag är lycklig nog att leva på. Det är den gröna sidan, tex den längs med paralian där vartenda uteställe är fullsatt sju dagar i veckan, sommar som vinter. Där lyser krisen med sin frånvaro. I bland skäms jag för att jag är här endast för nöjesskull. Jag har mitt Sverige som jag när som helst kan återvända till. Hur mycket jag än skulle vilja så är inte Grekland min framtid, egentligen bara en fas eller ett sidospår.
Min klasskompis Nancy från Kongo är sjuksköterska och lär sig grekiska för att hon vill jobba här. För henne finns framtiden här trots krisen,men då jämför hon med sitt hemland i Afrika. En grekisk sjuksköterska ser det kanske annorlunda..
Min andra klasskompis från Sudan, Tarik är 23 år och politiskflykting. Han har flyttat från det ena landet till de andra i jakt på asyl och trygghet. Senast idag sa han att han nog måste tillbaka till Aten för här har han ingenting, snart inte ens tak över huvudet.
Jag skrattar varje dag, jag älskar att gå till skolan och att vara här. Jag är fri och bekymmerslös. Det här är Grekland för mig, men dessvärre inte för alla..
Var finns egentligen hoppet för Grekland? Människor man träffar vill bara här ifrån om än motvilligt. Affärer slår igen och dess lokaler gapar sedan tomma och ödsligt mot oss. Människor fryser, svälter och blickar tomt mot framtiden. ..
Sen finns det en annan sida.. kanske den jag är lycklig nog att leva på. Det är den gröna sidan, tex den längs med paralian där vartenda uteställe är fullsatt sju dagar i veckan, sommar som vinter. Där lyser krisen med sin frånvaro. I bland skäms jag för att jag är här endast för nöjesskull. Jag har mitt Sverige som jag när som helst kan återvända till. Hur mycket jag än skulle vilja så är inte Grekland min framtid, egentligen bara en fas eller ett sidospår.
Min klasskompis Nancy från Kongo är sjuksköterska och lär sig grekiska för att hon vill jobba här. För henne finns framtiden här trots krisen,men då jämför hon med sitt hemland i Afrika. En grekisk sjuksköterska ser det kanske annorlunda..
Min andra klasskompis från Sudan, Tarik är 23 år och politiskflykting. Han har flyttat från det ena landet till de andra i jakt på asyl och trygghet. Senast idag sa han att han nog måste tillbaka till Aten för här har han ingenting, snart inte ens tak över huvudet.
Jag skrattar varje dag, jag älskar att gå till skolan och att vara här. Jag är fri och bekymmerslös. Det här är Grekland för mig, men dessvärre inte för alla..
Kommentarer
Trackback
